Det är varje människas innersta önskan att bli bejakad som den hon är och innerligt älskad.

Är hemma med sjukt barn och såg ett intressant inslag på Malou efter 10 om kyrkoheden Åke som kom ut som transsexuell. Det var ett så fint inslag, fyllt med glädje och acceptans.

Jag har på senaste tid diskuterat en del på en blogg där skribenten är en konservativ kristen homofob. Inläggen går ofta ut på att allt förutom heteroförhållanden och sex är fel (personen i fråga lever i nån sorts bubbla och vill "rädda" homosexuella och transsexuella genom att fördöma dem), klimatkrisen existerar inte, feminister är en fara för samhället osv.

I dessa diskussioner har jag aktivt försökt reda ut dravlet, försökt förstå den kristna synen på saken. Några av bloggens övriga läsare har tålmodigt förklarat för mig resonemang inom den kristna tron som jag inte förstått och som skribenten själv inte heller idsts förklara. Kanske var det på grund av den avsmaken som dagens inslag om en transsexuell kyrkoherde gjorde mig så glad. Det finns hopp för världen.

Hon skriver också en blogg där det finns så mycket fint, där finns garanterat något för alla att läsa och låta sjunka in. Detta är något alla borde läsa:

Jag längtar efter ett samhälle där alla människor, män och kvinnor behandlas likvärdigt. Där våra olikheter inte betraktas som problem utan en tillgång. Jag drömmer om en tillvaro där ingen homosexuell eller transperson behöver ”komma ut” eller förklara sig, utan där det ses som lika självklart som andra uttryck för mänskligt liv. Jag väntar ivrigt på den dag när det inte längre ses som skrattretande eller löjeväckande om en man ibland vill klä sig och se ut som en kvinna. Jag hoppas att ingen transperson i framtiden skall behöva gömma sig eller skämmas för sin identitet, att ingen skall behöva förlora sin familj, sitt arbete, sin bostad och tillvaro för att man vill ha en annan kropp än den man fötts i. Jag hoppas att unga människor som har en annan könsidentitet än den som givits dem inte skall behöva vänta till vuxen ålder innan de tas på allvar och får hjälp och behandling.

källa

Feminism del 2: varför feminism behövs

As simple as that.
Nej tack till blommor.

Bäst på some denna vecka

Visa det här inlägget på Instagram

Proud to be involved with this powerful film that has struck a chord with so many people around the world. #bealady #girlsgirlsgirlsmag @girls.girls.girls.magazine directed by @paul.mclean1 produced by @clairerothstein fashion director @alicialombardini music by @louissouyavemusic words by #camillerainville

Ett inlägg delat av Cynthia Nixon (@cynthiaenixon) 24 Feb 2020 kl. 5:12 PST

Hatet och tron på det rätta

Allt detta hat... Jag kan bli så uppgiven över att det ska hatas om allt, överallt. Ingen empati, ingen självinsikt, ingen ödmjukhet.
Kan man inte bara leva utan att förnärma eller göra andra människor illa? Vad är det som driver människor till hat? Vad är det som gör att de försvarar sitt hat med deras egna åsikter och sin egen tro?

Jag tänker att man ska vara snäll, inte döma. Låt människor leva som de vill så länge de inte skadar nån annan. Alla är värda lika mycket oavsett etnicitet, sexualitet och kön. Kan inte alla tänka så? Kan vi sluta kriga? Och varför ska man lägga sig i saker som man inte har något att göra med? VARFÖR???

Sex och sånt del 1 - Mödomshinnan

För bara nåt år sedan läste jag första gången att mödomshinnan i kvinnans fiffi inte existerar. Detta är alltså samma mödomshinna som man fått lära sig om på biologilektionerna i skolan. Vad jag minns som berättades i skolan om mödomshinnan var det främst att den hade ett litet hål för att mensen skulle kunna komma ut. Vi lärde oss också att första gången en kvinna har penetrerande sex så gör det ont för då ska mödomshinnan töjas ut.

Döm om min förvåning då jag sedan läser att hela mödomshinnan är en myt?! Hur kan det komma att vi fått lära oss detta i skolan ännu på 2000-talet? Myten kan ha sitt ursprung i att man tidigare använt kvinnor som handelsvara. När man skulle gifta bort dem ville den blivande maken veta säkert att kvinnan var oskuld så att det kommande barnet garanterat var hans. Detta var innan faderskapstestet fanns men myten har ändå levt vidare. Hur sjukt???

bild: www.umo.se

Såhär skriver 1177 / Vårdguiden i Sverige om mödomshinnan:

Det finns ingen hinna som täpper till slidöppningen helt eller delvis. I texter om könsorganen, förklara i stället hur ingången till slidan ser ut.

Exempel: Formen på slidöppningen kan vara lite oregelbunden, och öppningens kant kan vara lite veckig eller flikig. Den delen kallas ibland för slidkrans. Någon hinna som täcker slidöppningen och som går sönder vid penetration finns inte. Det är egentligen bara den öppning där slidans yttre del övergår i den inre delen av slidan.

Feminism del 1

Jag har inte alltid varit en feminist. Ännu när jag fick mitt första barn 2010 så kallade jag inte mig själv feminist. Jag hade förstås många fördomar om vad en feminist är. En feminist i mina ögon på den tiden var nån sorts jobbig, bråkig orakad typ som hatade män och som var lesbisk. Det är väl tur att man blir klokare med åren? :)

Idag anser jag att feminism är så oerhört nödvändigt för samhällsutvecklingen och räds inte för att predika om feminism. Jag vet att det finns många som inte vill kalla sig feminist bara på grund av att de, precis som jag tidigare, har en bild av en feminist och man vill inte associera sig själv med den bilden.
Well, feminister kommer i alla olika former men vi strävar alla mot samma mål. En värld där kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter som män, samt där människor behandlas lika oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning.

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av BECAUSE IT IS HELLA IMPORTANT (@why.feminism) 11 Apr 2018 kl. 12:44 PDT

Vem ska jag tro på?

Det blev ett himla liv i kommentarsfältet på Kristian Nymans blogg pga. jag inte höll med honom om hans homo och kvinnofientlig domedags-propaganda. Jag började mina kommentarer med att ställa uppriktigt ärliga frågor om saker jag varit nyfikna på angående kristendomen. Jag frågade bl.a. vad han skulle göra om hans barn skulle komma ut som homosexuell (han skyr homosexuella som pesten). Den frågan ignorerade han totalt.

Det intressanta var sen då jag i kommentarsfältet stötte på en person, fd. kristen, som faktiskt höll med mig och förklarade och gav svar på mina frågor om bl.a synd.

Jag har aldrig sett ett kommentarsfält så fullt med mytomaner, foliehattar och faktaresistenta rövhattar. Men men, trångsyntheten vet inga gränser. Även dessa värderingar kommer att dö ut en vacker dag. Tålamod är en realists bästa vän.