Fortsätt till huvudinnehåll

Det är varje människas innersta önskan att bli bejakad som den hon är och innerligt älskad.

Är hemma med sjukt barn och såg ett intressant inslag på Malou efter 10 om kyrkoheden Åke som kom ut som transsexuell. Det var ett så fint inslag, fyllt med glädje och acceptans.

Jag har på senaste tid diskuterat en del på en blogg där skribenten är en konservativ kristen homofob. Inläggen går ofta ut på att allt förutom heteroförhållanden och sex är fel (personen i fråga lever i nån sorts bubbla och vill "rädda" homosexuella och transsexuella genom att fördöma dem), klimatkrisen existerar inte, feminister är en fara för samhället osv.



I dessa diskussioner har jag aktivt försökt reda ut dravlet, försökt förstå den kristna synen på saken. Några av bloggens övriga läsare har tålmodigt förklarat för mig resonemang inom den kristna tron som jag inte förstått och som skribenten själv inte heller idsts förklara. Kanske var det på grund av den avsmaken som dagens inslag om en transsexuell kyrkoherde gjorde mig så glad. Det finns hopp för världen.

Hon skriver också en blogg där det finns så mycket fint, där finns garanterat något för alla att läsa och låta sjunka in. Detta är något alla borde läsa:
Jag längtar efter ett samhälle där alla människor, män och kvinnor behandlas likvärdigt. Där våra olikheter inte betraktas som problem utan en tillgång. Jag drömmer om en tillvaro där ingen homosexuell eller transperson behöver ”komma ut” eller förklara sig, utan där det ses som lika självklart som andra uttryck för mänskligt liv. Jag väntar ivrigt på den dag när det inte längre ses som skrattretande eller löjeväckande om en man ibland vill klä sig och se ut som en kvinna. Jag hoppas att ingen transperson i framtiden skall behöva gömma sig eller skämmas för sin identitet, att ingen skall behöva förlora sin familj, sitt arbete, sin bostad och tillvaro för att man vill ha en annan kropp än den man fötts i. Jag hoppas att unga människor som har en annan könsidentitet än den som givits dem inte skall behöva vänta till vuxen ålder innan de tas på allvar och får hjälp och behandling.

källa

Kommentarer